Det tycker vi på Sveriges Energigemenskaper av flera anledningar.
Energigemenskaper agerar i huvudsak längst ute i elnätet där solelproduktion och laddning sker. Där sätter den fysiska flaskhals som heter nätstation (där transformeras elnätets höga spänning till den användbara 400/230V vi har i våra hus) gränser för hur utvecklingen ska kunna fortsätta.
I denna del av nätet handlar dagens samtal och beslut mer om privatekonomi och individens bidrag till hållbar produktion och transport och alldeles för lite om det lokala kollektivets samordning. Solcellernas och elbilarnas ekonomiska och hållbara nyttor gör att vi ser snabb ökning av solceller på våra tak och allt fler elbilar på våra parkeringar. Det traditionella och gammaldags sätt vi skött elnätanslutningar och nätkoncession håller helt enkelt inte för denna snabba tillväxt.
Vi behöver nya villkor för att samverka i dessa lokala nät för att 1) utvecklingen ska kunna fortsätta, 2) rättvisa mellan fastighetsägare/konsumenter ska kunna uppnås och 3) undvika byte av hela det distribuerade elnätet.
Med hjälp av samordnad styrning, ägande och engagemang, kan vi skapa nya kostnadseffektiva möjligheter där vi på samma gång möjliggör vidareutveckling och tar fram en nödvändig flexibilitetsresurs (planerbar konsumtion) för alla delar av elnätet, både transmission och de mer lokala stads/regionnäten.