Vilande Energigemenskap i Simris

Ett lokalt energiprojekt i Simris startade med full fart 2017, ett projekt där EON skapade medborgarengagemang genom att testa ett system för virtuellt elnät i syfte att stödja byns önskan om egenkonsumtion. Systemet levererade men energigemenskapen är vilande sedan 2020 utan någon överlämning till de 140 boende i området som gav de en chans att ta det vidare.

Projektet fick stöd av EU inom ramen för deras innovationsprojekt Horizon2020 och programmet InterFlex. Det har kostat cirka 35 miljoner kronor, varav E.ON står för cirka 50 procent. Fokus var under testperioden att göra byn helt självförsörjande på 100 procent förnybar och lokalproducerad el var femte vecka under en begränsad tid.

Vi på Sveriges Energigemenskaper undrade varför man inte kom vidare men har inte fått ett bra svar på det. Det finns säkert en bra förklaring som möjligtvis kan vara nyttig för andra att lära av. Och kanske det finns anledning att förnya Simris-projektet och skapa mervärde i de statliga investerade 35 miljoner kronorna.

Läs mer om energigemenskapen hos Eon och på Simris

SAMMANFATTNING:

På den skånska slätten strax utanför Simrishamn ligger den lilla byn Simris med 145 hushåll. Här valde E.ON att skapa ett lokalt energisystem för att testa om ett samhälle kan vara självförsörjande på förnybar el under avgränsade perioder.

Byn kopplades bort från elnätet var femte vecka

Det lokala energisystemet i Simris består av:

ett vindkraftverk på 500 kW som kan producera runt 1,6 GWh el per år,
en solcellsanläggning på 440 kW som kan producera runt 0,45 GWh el per år,
två batterier; ett litiumjonbatteri på 800 kW eller 0,33 MWh och ett flödesbatteri på 200 kW eller 1,05 MWh, och
en reservgenerator på 480 kW som drevs med förnybar HVO och gick in när batterikapaciteten tog slut. Dessutom var de boende en viktig del av energisystemet. I Simris fanns under projekttiden 145 hushåll som använde en effekt på 800 kW eller 2,1 GWh el per år.
Av dessa var 21 aktiva i projektet genom att de bidrog med elproduktion eller hade utrustning som E.ON kunde styra mot ersättning, för att exempelvis sänka effekt- behovet. Sådan utrustning kunde vara värmepumpar, solcellermed batterier eller varmvattenberedare.
Byn Simris är ansluten till elnätet, men var femte vecka under testperioden kopplades byn bort från det nationella elnätet, till så kallad ö-drift. Genom detta ville E.ON bland annat ta reda på hur de kunde skapa en stabil och driftsäker leverans av el till hushållen i ett avgränsat lokalt energi- system med många små väderberoende produktionsanläggningar. Energisystemet levererade el av god kvalitet.
Litiumjon- batteriet användes vid ö-driften för att motverka snabba frekvensförändringar. Flödesbatteriet användes för att lagra eventuell överskottsenergi från solceller och vindkraft.

När flödesbatteriet väl var på plats kunde E.ON undvika att använda reservgeneratorn. Under projektet konstaterades att elen som producerades i mikronätet höll tre gånger så hög kvalitet, med avseende på frekvens och spänning som den i riksnätet.

Vilande Energigemenskap i Simris

Senaste inlägg